Terry Richardson -en fotograf med baktankar?

När jag läste artikeln som Jamie Peck har skrivit om Terry Richardson kan jag inte direkt säga att jag blev förvånad. Många är vi som har kikat in på Terry's diary och fascinerats av de provocerande bilderna på tjejers bakdelar i stringtrosor uppblandat med bilder på modeller, så som Doutzen Krouz, stolt poserande i bh.

Någonstans redan där tycker man väl på något vis att det vilar ett slags obehag över bilderna? Precis som med de bilderna som faktiskt hamnar i tidningarna men som på något vis känns okej för att det är mode och mode handlar om så mycket mer än bara kläder, det handlar om att provocera och ifrågasätta, inte bara om att vara snygg i en outfit och någonstans vill man fascineras och se någonting som man inte har sett innan, något som tänjer lite på gränserna.

I vilket fall, så handlar artikeln som Jamie Peck har skrivit om att hon, vid 19 års ålder lät sig fotas av Terry Richardson och hon beskriver det, i efterhand med orden:  "Of all the fine folks I’ve frolicked au naturel for, he’s the only one who’s left me feeling like I needed to take two showers".

Utöver det skriver hon också att den första gången hon kom över för att plåtas var "pretty ok" och då dansade hon omkring i bara mässingen till Yeah Yeah Yeahs första album och Terry bad henne kalla honom "Uncle Terry". 

Nej, det var inte det som fick henne att reagera utan det var andra gången då han bad henne ta ut sin tampong framför honom, efter att hon hade förklarat att hon helst ville behålla trosorna på, då hon hade fått sin mens.

Som sagt, jag blev inte förvånad när jag läste artikeln som Jamie Peck har skrivit utan mest förfärad av att vi är en del av en industri som frammanar att unga tjejer, alltför unga, tar av sig kläderna för män och blir en del av bilder som bidrar till en felaktig kvinnosyn.

Det är var och varannan tjejs dröm att jobba inom mode men är det sådana här typer av bilder vi vill jobba med, oavsett om det är framför eller bakom kameran? Och var går gränsen?

Läs hela artikeln som Jamie Peck har skrivit här.